Sertsama in der Tat
Jo då, jag är verkligen Sertsama i alla bemärkelser. På fredag far jag till Italien och är borta i minst två veckor. Känner mig... nervös? rädd? osäker? Någon känsla som inte är 100% välbehag i alla fall.
Just nu försöker jag bara skjuta undan alla känslor, oavsett värdering, och fokusera på att bara komma iväg och sedan ta allt som det kommer. Antagligen upplever jag bara den trötthet som ofta drabbar en innan man tar sig an något utan motsvarighet-stort.
Fast känslor ska kännas, och kanske finns det någon poäng med det.
Hur som helst kan man inte bearbete känsor i text. Man kan inte lyfta intellektet utan att tappa hjärtat. De flesta människor är uteslutna att tala med
1) för att deras reaktion inte är värd det.
2) för att de redan har tillräckligt mycket själva för att jag ska vilja störa dem.
Men jag är trött på att bearbeta tankar själv, särskilt en dag då jag redan ältat engelska, italienska och japanska glosor i gud vet hur många timmar. Så då återstår bara Sertsamas alternativ att hoppas på att sömnen bearbetar allt.
Just nu försöker jag bara skjuta undan alla känslor, oavsett värdering, och fokusera på att bara komma iväg och sedan ta allt som det kommer. Antagligen upplever jag bara den trötthet som ofta drabbar en innan man tar sig an något utan motsvarighet-stort.
Fast känslor ska kännas, och kanske finns det någon poäng med det.
Hur som helst kan man inte bearbete känsor i text. Man kan inte lyfta intellektet utan att tappa hjärtat. De flesta människor är uteslutna att tala med
1) för att deras reaktion inte är värd det.
2) för att de redan har tillräckligt mycket själva för att jag ska vilja störa dem.
Men jag är trött på att bearbeta tankar själv, särskilt en dag då jag redan ältat engelska, italienska och japanska glosor i gud vet hur många timmar. Så då återstår bara Sertsamas alternativ att hoppas på att sömnen bearbetar allt.
Kommentarer
Trackback
