Spara och Lycka
Jag vill ta tillbaka lite teorier från tidigare inlägg, eller snarare komplettera. Jag vet ingenting om hur "den lilla" människan levde i tidigare perioder; jag kan inte ens ta för givet att jag vet hur min granne lever. Men vad jag vet säkert är vilken respons jag brukar få när jag talar om lycka. Jag är lycklig. Så enkelt är det. Oavsett hur jag agerar eller om jag gråter, gnäller, skrattar, så är jag alltid lycklig. Och det är inte något i min skalle som ligger och trycker på hypotalamus och orsakar den att ständigt spruta ut endorfiner. Det är helt enkelt mitt essentiella sinnestillstånd.
Det här brukar folk sätta sig emot. De menar att lycka är något som kommer och går - du kan inte vara lycklig hela livet.
Jag upplever att det finns något slags sparsamhetstänk kring frågan Lycka. Du har så och så många minuter lycka i ditt liv. Du kan fördela dem hur du vill, men när du uttnyttjat dem är det över. Du har använt all din lycka.
Vi resonerar på samma sätt om vi skulle få en stor summa pengar eller liknande. Trots att vi lever i överflöd och har vår inkomst säkrad, på ett eller annat sätt, kan vi inte med oss att spendera eller konsumera allt på en gång. Det är oansvarigt.
Självklart kan vi inte kasta kapital omkring oss åt höger och vänster utan att tänka efter, men jag undrar om detta sparsamhetstänk verkligen är det mest ultimata i alla lägen? Vad sparar du till? Vet du vilket ditt mål är? Jag tycker inte det känns värt att bara överleva från månad till månad. De senaste åren i mitt liv har min ekonomi varit så instabil att jag ena månaden inte har pengar till mat, medan jag nästa månad har mer pengar än jag behöver. Men då lägger jag dem bara på något jag aldrig skulle unna mig annars. På det sättet blir de knappa månaderna så mycket lättare, eftersom jag vet att nästa gång jag får ett överskott kommer jag uttnyttja det till fullo. Och såklart, även om jag svälter är jag alltid lycklig.
Jag vill inte säga åt någon hur du bör leva, men jag vill lyfta frågan - vad sparar du för? För du kommer inte kunna ta med dig pengar, eller återhållen lycka, efter livet. Oavsett vad du tar som nästa steg.
Det här brukar folk sätta sig emot. De menar att lycka är något som kommer och går - du kan inte vara lycklig hela livet.
Jag upplever att det finns något slags sparsamhetstänk kring frågan Lycka. Du har så och så många minuter lycka i ditt liv. Du kan fördela dem hur du vill, men när du uttnyttjat dem är det över. Du har använt all din lycka.
Vi resonerar på samma sätt om vi skulle få en stor summa pengar eller liknande. Trots att vi lever i överflöd och har vår inkomst säkrad, på ett eller annat sätt, kan vi inte med oss att spendera eller konsumera allt på en gång. Det är oansvarigt.
Självklart kan vi inte kasta kapital omkring oss åt höger och vänster utan att tänka efter, men jag undrar om detta sparsamhetstänk verkligen är det mest ultimata i alla lägen? Vad sparar du till? Vet du vilket ditt mål är? Jag tycker inte det känns värt att bara överleva från månad till månad. De senaste åren i mitt liv har min ekonomi varit så instabil att jag ena månaden inte har pengar till mat, medan jag nästa månad har mer pengar än jag behöver. Men då lägger jag dem bara på något jag aldrig skulle unna mig annars. På det sättet blir de knappa månaderna så mycket lättare, eftersom jag vet att nästa gång jag får ett överskott kommer jag uttnyttja det till fullo. Och såklart, även om jag svälter är jag alltid lycklig.
Jag vill inte säga åt någon hur du bör leva, men jag vill lyfta frågan - vad sparar du för? För du kommer inte kunna ta med dig pengar, eller återhållen lycka, efter livet. Oavsett vad du tar som nästa steg.
Kommentarer
Trackback
