sertsama

Onsdag kväll, ja... En förfest hemma hos en klasskompis drog ut på tiden, ganska rejält. Och på något vänster lyckades jag få i mig en halv vodkaflaska helt på egen hand. Tror någon påstod att jag var dålig på att dricka och utmanade mig att ta mer. Jag är dålig på att dricka, men det vägrar jag erkänna, så måste jag ju istället dricka ännu mer för att motbevisa ett sant faktum... Seriöst, man kan få mig att göra vad som helst om man bara kallar mig mesig och jag fattar inte förrän i efterhand vad som ens hänt. At lest I'm aware of it...

Hur som helst. Runt tre-tiden, när vår värdinna, so to say, hade försvunnit till någon annanstans i lägenheten, tydligen för att laga pasta, fick någon för sig att vi skulle upp i hennes loftsäng. Det verkade allt väldigt logiskt där och då och jag är säker på att det fanns ett argument där någonstans... Men klättra uppför stegar och sitta i utrymmen med lågt tak är inget man bör göra med alkohol i blodet. Eller kanske över huvud taget om man inte har uppenbara skills för det...

Någon gång under de följande timmarna vet jag att jag slog i mitt bakhuvud i väggen ganska rejält. Jag vet också att jag totalt misslyckades med att klättra ner för stegen igen när det var dags att gå och istället föll den sista metern, landade på fötterna och muntert proklamerade att jag inte allt var särskilt full.

Vad sjutton som hände däremellan som gav upphov till ett stort blåmärke i min panna har jag ingen aning om.

Ikväll drar det igång igen. Pubrunda med skolan. Jag vill inte få det att låta som att Berlin bara är fylla och... jag vet inte vad. Men lite är det så. Språkskolor är lite som en intensivare form av vilket studentliv som helst, men med mindre motivation att plugga. Och helt ärligt är det ganska långtråkigt när man stannar längre än två veckor.

Tror det är därför min rastlöshet satt igång som besatt igen och jag i veckor tjatat om att jag vill göra något dumt.

Syftade väl i och för sig inte på att supa mig till en möjlig hjärnskakning och sedan förtära ytterligare alkohol två dagar senare. Men då vet ni i alla fall att jag förtjänade gravstenen "Elina Nordlund. Hon dog som hon levde - mot bättre vetande"

Nä, ikväll ska jag ta mig samman eller göra något dumt på riktigt, à la Nordlund reser genom alperna.

Men det måste ändå tilläggas; när man vaknar en morgon med blåmärken över hela kroppen och fjädrar utspridda över hela golvet, då vet man att man haft en bra kväll.